Hundratals elever i Örnsköldsvik har inte fått de lagstadgade hälsosamtal och kontroller som de har rätt till. Det som har uppdagats i skolhälsovården är inte en mindre administrativ brist utan en allvarlig systemfråga. När uppföljningen brister drabbas barn som är beroende av att samhällets skyddsnät fungerar. Skolhälsovården är en central del av det förebyggande arbetet och ska säkerställa tidig upptäckt, trygghet och likvärdig vård för alla elever.
I insändaren lyfts den avgörande frågan: hur kunde detta pågå under så lång tid utan att upptäckas? Att anmäla till IVO är nödvändigt, men det räcker inte att reagera när skadan redan har skett. Ur ett liberalt perspektiv handlar detta om mer än en enskild medarbetares brister. Det handlar om ansvar, transparens och systematisk uppföljning i hela kedjan från nämnd till verksamhet.
Tillit är en grundbult i ett öppet samhälle. Men tillit kan aldrig stå ensam. Den måste kombineras med tydlig ansvarsfördelning, fungerande kontrollmekanismer och regelbunden uppföljning. Rutiner som finns på papper men inte följs upp i praktiken blir verkningslösa. Uppföljning är inte misstro mot professionen. Det är ett skydd för både barnen och personalen och en garanti för att lagstadgade uppdrag faktiskt genomförs.
Insändaren argumenterar för att kvalitetssäkring måste vara ett levande arbete och inte en formalitet. När brister konstateras krävs konkreta åtgärder som tydligare kontrollpunkter, bättre intern granskning och återkommande redovisning av att lagkrav uppfylls. Uppföljning är inte en detalj i politiken. Det är det som avgör om goda intentioner blir verklighet.
Detta är en text om ansvarstagande och om vikten av fungerande system. När uppföljningen brister sviker systemet och då sviker vi de barn som är mest beroende av att det fungerar.
Läs hela insändaren här.